Det har varit uruselt med uppdateringar här. Det har inte funnits ork. Rastlösheten har funnits där till & från hela tiden men det har ändå varit rätt ok. Men ju närmare jul jag kommer desto jobbigare blir det... Jag har längtat som en tok till ledigheten för den är otroligt välbehövlig & efterlängtad. Men så kom jag hem från jobbet idag & en massa uppdämd bevsikelse, ensamheten & till det ångest inför den kommande julafton blev för mycket & det brast. Hysteriska tårar trillade ner för kinderna. Så här några timmar senare känns det lite bättre, det hjälper att lätta på trycket & nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen så är det värsta gjort.

Julen är en högtid för barn & hela, lyckliga familjer & par. Inte för ensamma människor. Det är något sorgligt över det hela. Att sitta själv & titta på Bingolottos uppesittarkväll utan att ens ha en lott.

Just nu är jag dessutom så otroligt trött på att gå igenom alla dom här "första gångerna". Första semestern själv, första julen själv osv. Jag har redan gjort det en gång; "första gångerna" utan mamma. Och just runt julen saknar jag ju mamma extra mycket. Det är inte samma sak utan henne.

Men den där tanken "vad är alternativet?" dyker som vanligt upp. Jag ser det bara som att jag måste ta mig igenom det. Och det kommer jag ju så klart att göra. Jag menar vad är alternativet?

Nog med gnäll. Jag önskar, såklart, alla nära & kära en god jul förhoppningsvis med lugn & frid tillsammans med nära & kära.