Jag lyssnade på en fin låt med vacker text. Den säger mycket.

"Du får inte" med Sonja Aldén.

Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Jag har, för vilken gång i ordningen?, återigen kommit på hur kul jag tycker det är att träna! Jag undrar bara hur länge jag ska komma ihåg det? Det är ju det stora problemet; att jag så lätt glömmer bort det. Men nu när jag väl kommit på det passar jag på att träna. Det här är dessutom en vecka helt utan roliga saker inplanerade ända fram till fredag så sysselsättning behövs. Men jag lever fortfarande massor på glädjen & den positiva energin som den härliga helgen i Göteborg gav!

Igår blev det bodypump - min favvo! Ökade ett kilo på knäböj & visst har jag träningsvärk men inte värre än vanligt.

Idag var det dags att testa yoga för första gången på ett par år. Oj, oj, oj... Snacka om att vara stel & ovig! Usch & fy för speglar när man yogar... Och vad svårt det var att hålla sig för skratt. Eller svårt förresten, det var omöjligt! Men ändå skön träning & jag hoppas jag ska komma iväg på fler yogapass. Kicki & jag ska nog försöka ta oss dit nästa onsdag!

Och imorgon är det dags för pump igen. Tyvärr har jag haft känningar i ryggen hela den här veckan & det känns trist nog sämre efter yogan idag men jag hoppas det går över. Jag tror att kommer ifrån att jag sovit fel så jag tror inte det är träningen som gör det.

På lördag står jag som reserv till zumba...! Herrejösses, jag vet ju knappt vad det är!!! Och efter att ha kommit på den "goda" idéen att kolla det på youtube så är jag otroligt tveksam... Men men, vi får se...   

För mig handlar det inte om att jag inte kan, jag VET att jag kan. Det som folk säger, i all välmening, att det är bra att pröva på; att klara sig själv. Det har jag på sätt & vis gjort mer eller mindre i hela mitt liv. Nej, för mig handlar det om att inse att jag inte alltid måste eller behöver klara mig själv. Att jag istället måste lära mig att be om hjälp.

Men det handlar också om att jag, som är en "två-människa", inte trivs med att jag ofrivilligt måste klara mig själv & att jag tycker att jag inte vänjer mig det. Jag saknar den där andra personen som alltid finns där, som man delar livet, vardag, nöje, skratt & gråt med, som man skapar minnen tillsammans med. Jag tror inte människan är gjord för att leva livet ensam, jag vet att jag i alla fall inte är gjord för det. Och ibland blir alla dessa insikter bara för mycket & då rinner bägaren över & jag orkar inte. Men, det går ju över.