Jag undrar vem hon är, den där tuffa, modiga tjejen. Jag undrar hur hon vågar, var hon får sitt mod ifrån.

Dra iväg själv på fest. Öppna sitt hjärta & förklara sina känslor. Riskera en nyfunnen vänskap.

Men så kommer jag på det. Det är Fieli. Det är jag. Och jag är tillbaka, jag har hittat hem. Och jag mår bra, riktigt bra. I själ & hjärta. Och jag är tuff, modig & jävligt stolt över mig själv.

Jag lyssnade på en fin låt med vacker text. Den säger mycket.

"Du får inte" med Sonja Aldén.

Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Jag har, för vilken gång i ordningen?, återigen kommit på hur kul jag tycker det är att träna! Jag undrar bara hur länge jag ska komma ihåg det? Det är ju det stora problemet; att jag så lätt glömmer bort det. Men nu när jag väl kommit på det passar jag på att träna. Det här är dessutom en vecka helt utan roliga saker inplanerade ända fram till fredag så sysselsättning behövs. Men jag lever fortfarande massor på glädjen & den positiva energin som den härliga helgen i Göteborg gav!

Igår blev det bodypump - min favvo! Ökade ett kilo på knäböj & visst har jag träningsvärk men inte värre än vanligt.

Idag var det dags att testa yoga för första gången på ett par år. Oj, oj, oj... Snacka om att vara stel & ovig! Usch & fy för speglar när man yogar... Och vad svårt det var att hålla sig för skratt. Eller svårt förresten, det var omöjligt! Men ändå skön träning & jag hoppas jag ska komma iväg på fler yogapass. Kicki & jag ska nog försöka ta oss dit nästa onsdag!

Och imorgon är det dags för pump igen. Tyvärr har jag haft känningar i ryggen hela den här veckan & det känns trist nog sämre efter yogan idag men jag hoppas det går över. Jag tror att kommer ifrån att jag sovit fel så jag tror inte det är träningen som gör det.

På lördag står jag som reserv till zumba...! Herrejösses, jag vet ju knappt vad det är!!! Och efter att ha kommit på den "goda" idéen att kolla det på youtube så är jag otroligt tveksam... Men men, vi får se...   

För mig handlar det inte om att jag inte kan, jag VET att jag kan. Det som folk säger, i all välmening, att det är bra att pröva på; att klara sig själv. Det har jag på sätt & vis gjort mer eller mindre i hela mitt liv. Nej, för mig handlar det om att inse att jag inte alltid måste eller behöver klara mig själv. Att jag istället måste lära mig att be om hjälp.

Men det handlar också om att jag, som är en "två-människa", inte trivs med att jag ofrivilligt måste klara mig själv & att jag tycker att jag inte vänjer mig det. Jag saknar den där andra personen som alltid finns där, som man delar livet, vardag, nöje, skratt & gråt med, som man skapar minnen tillsammans med. Jag tror inte människan är gjord för att leva livet ensam, jag vet att jag i alla fall inte är gjord för det. Och ibland blir alla dessa insikter bara för mycket & då rinner bägaren över & jag orkar inte. Men, det går ju över.

För min del är julen över nu. Julafton klarades av riktigt bra med besök hos farmor, på kyrkogården för att tända ett ljus för mamma & sen hos morbror med familj. Det var julmat, Kalle, tomte, julklappar & lek med kusinernas tre olika tv-spel. Som avslutning lite Lips med moster vilket fick mig att fundera på att ha en singstar-fest framöver!

Igår var en riktig slödag där det enda vettiga var en promenad runt ån. Riktigt skönt att komma ut i friska luften & röra lite på sig efter allt stillasittande & ätande. Sen blev det mer mat, kalkonmiddag hos mormor & morfar & en massa mys med underbara lilla Alice! Jag hade möjlighet att följa med ett gäng partyprissar ut på Harrys igår kväll men valde att stanna hemma. Det kändes skönt, jag var inte alls sugen på att stå & frysa i kö, betala 200 spänn i inträde för att trängas överallt. Och hur skönt är det inte att slippa vara bakis idag?

Idag händer absolut ingenting & jag är himla rastlös. Jag ska dra igång lite städning & ikväll har jag tvättstugan. Funderar på att gå & köra bodypump 14.30 Gissar att det kommer inte vara fullbokat i alla fall...

Jag har varit ledig tre dagar nu & ska vara ledig 7 dagar till. Jag är som sagt redan rastlös & funderar på hur jag tänkte när jag tog ut en massa semester? Visst behöver jag vila & ledighet efter den här hösten som varit jobbig på många sätt men jag hatar ju att bara gå här hemma & inte ha något att göra. Jag behöver folk runt omkring mig & det är ju en fördel med att jobba, då har jag mina fantastiska jobbarkompisar!

Morgondagen är den enda dagen jag har något inbokat, förutom nyårsafton då. Först ska jag träffa mormor på stan för att se om vi kan hitta lite nya kläder till farmor & sen klockan 13 ska Sofie & jag på bio & se Änglagård. Jag får gilla läget & ta en dag i taget, helt enkelt.

God fortsättning på er!

Julfrukosten är avklarad; tomtegröt & julskinkesmörgåsar & de fyra advenstljusen tända. Nu sitter jag här med en kopp kaffe. Jag känner hur Fighter-tigern börjar vakna. Det här är bara ännu en dag, en dag som jag faktiskt får tillbringa med i alla fall en del av min familj. Inte med alla jag vill, av olika anledningar, men trots allt så har jag familj att tillbringa den här dagen med. Och som en liten bonus så kommer Oscar med sina tjejer förbi om en stund & skjutsar mig till farmor. Då får jag träffa även dom idag trots att det inte var tänkt så & det är lycka & kärlek!

Nu ska jag göra mitt bästa för att stänga av hjärnan & alla tankar & funderingar & bara vara.

God jul alla där ute! Ta hand om er & om varandra! Puss & kram!

Det har varit uruselt med uppdateringar här. Det har inte funnits ork. Rastlösheten har funnits där till & från hela tiden men det har ändå varit rätt ok. Men ju närmare jul jag kommer desto jobbigare blir det... Jag har längtat som en tok till ledigheten för den är otroligt välbehövlig & efterlängtad. Men så kom jag hem från jobbet idag & en massa uppdämd bevsikelse, ensamheten & till det ångest inför den kommande julafton blev för mycket & det brast. Hysteriska tårar trillade ner för kinderna. Så här några timmar senare känns det lite bättre, det hjälper att lätta på trycket & nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen så är det värsta gjort.

Julen är en högtid för barn & hela, lyckliga familjer & par. Inte för ensamma människor. Det är något sorgligt över det hela. Att sitta själv & titta på Bingolottos uppesittarkväll utan att ens ha en lott.

Just nu är jag dessutom så otroligt trött på att gå igenom alla dom här "första gångerna". Första semestern själv, första julen själv osv. Jag har redan gjort det en gång; "första gångerna" utan mamma. Och just runt julen saknar jag ju mamma extra mycket. Det är inte samma sak utan henne.

Men den där tanken "vad är alternativet?" dyker som vanligt upp. Jag ser det bara som att jag måste ta mig igenom det. Och det kommer jag ju så klart att göra. Jag menar vad är alternativet?

Nog med gnäll. Jag önskar, såklart, alla nära & kära en god jul förhoppningsvis med lugn & frid tillsammans med nära & kära.

Andra ljuset tänt idag. Min rastlöshet ger sig inte. Den river & kliar & gör mig tokig! Jag måste göra någonting åt den men jag vet inte vad. Jag har liksom ingen ork, inget driv. Allt går på rutin i väntan på att något ska ske. En förändring. Men jag vet inte vad det är jag väntar på? Att slippa åka berg- & dalbana kanske. 

Det finns för- & nackdelar med allt & en fördel med vardag & jobb är att jag har sysselsättning & härliga människor runt mig. Det gör livet lite lättare.