Vilken härlig energi det gav att träffa gamla vänner & före detta kollegor på en after work på Lotus Bar i Linné igår kväll! Så trevligt att bara sitta & prata, höra vad som hänt sen sist & ta igen all tid som gått.

Stället var dessutom hur mysigt som helst & buffén man kunde köpa till var super (bl a parmaskinka & lax - klart att jag gillade den)! Dit går jag absolut igen & det får inte dröja allt för länge tills dess.

Synd bara att det inte gav den sortens energi som gör att jag snabbt & glatt får städningen avklarad... Och 6 maskiner tvätt... Och två dagars disk... Jag funderar allvarligt på att köpa en diskmaskin & en tvättmaskin (vet bara inte hur den sistnämnda ska få plats i vårt trånga badrum). Dom där vardagssysslorna tar alldeles för mycket viktig tid i mitt liv. Livet är för kort för att slösas bort på sådana tråkiga måsten.

Hur är det möjligt att två år kan gå så otroligt fort & ändå kännas som en hel evighet?

Min ängelmamma, varje dag finns du med mig. Och saknaden efter dig är ett hål i mitt hjärta. Sorgen är ett ärr som läker dag för dag men ibland rivs det upp igen, blir ett öppet sår som sen så sakta börjar läka igen. Men aldrig försvinner ärret helt & hållet.

Flyget är bokat.

Hotellet är bokat.

New York-passen vi beställt har levererats av brevbäraren.

Martin & Hanna har köpt hockeybiljetter.

Nu är det spara pengar & läsa på om New York som gäller fram till 1 april då vi åker!

Hanna har tipsat mig om en väldigt bra blogg där man får tips som inte är dom där typiska turistgrejorna som man kan läsa sig till i guideböckerna. Bara att läsa om allt härligt ger mig fjärilar i magen!

Och tanken på att få se New York Rangers mot Toronto Maple Leafs i Madison Square Garden - jösses...

  Just idag är jag stark, just idag mår jag bra   

Idag har jag gjort något som jag tycker är extremt obehagligt. Något som jag låtit bli att tänka på & förträngt att jag måste göra i 2 1/2 år. Jag har varit hos tandläkaren. Sist jag var där hade jag flera gamla lagningar & ett nytt hål att fixa. Men den otrevliga, oförstående tandläkaren, alla tidigare tandproblem & obehagliga upplevelser hos olika tandläkare gjorde att jag lät bli att gå tillbaka.

Men, nu har jag som sagt tagit tjuren vid hornen. Efter tips från min jobbarkompis, vars goda vän med tandläkarskräck pratat så väl om sin tandläkare, ringde jag i förra veckan & bokade en tid hos samma tandläkare. Den trevliga sköterskan gav mig från första stund ett positivt & vänligt intryck. Och det fortsatte idag. Lugnt & välkomnande när jag klev in & trevligt bemötande rakt igenom. En tandläkare som frågade hur jag upplevde att gå till tandläkaren, vad som var jobbigt & vad jag trodde om mina tänder. En tandläkare som lyssnade. Och förstod.

Efter obehaglig röntgen av alla tänder från alla möjliga håll & kanter gick han noggrant igenom alla tänder med den där vassa, skrapande saken. *brrrrr* Jag låg där i stolen & tittade på tv:n i taket (stort plus för detta!) & försökte intala mig själv att det inte var så farligt som det lät. Det finns ju ingen möjlighet att gissa sig till vad allt dom säger om tänderna egentligen betyder. Jag började bli rätt så orolig för att varenda tand var mer eller mindre uppäten av tandtroll & höll på att lossna så mycket som han hade att säga. Men när han väl var klar lugnade han mig med att det inte alls såg så farligt ut. Inga nya grejor utan samma som för 2 1/2 år sedan vilket innebär att jag skött mina tänder bra! Och det är inget som blivit värre av att jag inte fixat detta redan då. Skööönt. Så jag andades ut & fick fyra tider bokade i februari då detta ska fixas. Det var med högt huvud jag gick därifrån. Stolt.

Det finns ingen ork & energi. Vardagarna handlar bara om att ta sig igenom. På arbetsplatsen är det kvantitet & inte kvalitet som räknas. Att ha rätt förutsättningar för att göra jobbet rätt är inte viktigt. Man får själv försöka gissa sig till vad som är rätt. Det ges ingen feedback på om vi gör rätt eller inte utan konsultchefen säger "om ni inte hör något är allting bra".
Har man frågor får man ställa dom via mail, trots att personerna man ska fråga sitter bara en bit bort. När man väl får svar ska man försöka förstå vad svaret innebär & mer ofta än sällan kommer det följdfrågor. Som man då återigen får maila om & invänta svar på. Och skulle man råka fråga fel person, en av de andra så kallade frågepersonerna än den man blivit tilldelad den dagen, då blir man spydigt tillsagd. Att fråga någon av de fast anställda är en dödssynd. Och chefen ska vi över huvudtaget inte störa (eller prata med). Är det något ska det tas med konsultchefen som sedan tar det med chefen & har man tur återkopplar konsultchefen efter det.

Före jul fick vi två helger med minst 8 timmars beordrad övertid. Nu i helgen likaså. På lördag kan vi som tidigast börja klockan 9 vilket innebär att man får sitta & jobba till klockan 17.30. En lördag. Många av oss vill börja tidigt, vid 7-7.30, för att kunna gå hem vid 15.30-16 för att få känna av lite ledigthet på lördagen men så blir det alltså inte. Har jag tur kommer jag hem samtidigt som våra gäster. Har jag otur hinner dom före mig... Som "tur" är fanns det inga platser när vi igår skulle boka bio på lördag klockan 18, då jag ännu inte visste att jag inte kunde sluta förrän 17.30. Jag hade ändå inte hunnit dit.

En del av oss har nu fått uppdraget förlängt en månad & jag är en av dom. Det är ingen som jublar men samtidigt vill man jobba. Dubbla känslor. Frågan vi alla funderar på är om det kommer fortsätta med beordrad övertid. Och hur länge man orkar kämpa på.

Planerna på att flytta hem till Linköping börjar allt mer kännas som en fantasi. Det står totalt still, finns inga jobb för mig att söka & utan jobb kan vi inte flytta. Hoppet minskar för varje dag som går även om man försöker hålla modet uppe. Men trots allt håller vi kvar i våra planer, vår fantasi. Frågan är inte OM vi ska flytta utan NÄR.

Varje morgon när klockan ringer & jag kliver upp nynnar jag på Kentas "Just idag är jag stark" & den finns kvar i huvudet resten av dagen. När jag står i duschen kör jag ett mantra: "jag är pigg, jag mår bra, idag blir en bra dag, idag ska jag göra många ordrar" & så lite mer av "Just idag är jag stark". Om & om & om & om igen. Ibland funkar det. Till det lägger jag också till "New York, New York, New York, New York, New York, New York, New York".

Nu har jag fått spy ur mig allt gnäll & eftersom det här är min blogg tänker jag inte be om ursäkt för det. Allt är inte nattsvart men som jag brukar säga så måste man tillåta sig att sjunka ner i en djup dal. Förr eller senare är man på väg uppåt igen.

"Just idag är jag stark, just idag mår jag bra. Jag förs framåt av kraftiga vindar. Just idag är jag stark, just idag mår jag bra. Jag har tron på mig själv på min sida."

det blir hemfärd till Linköping. Vi drar imorgon bitti. Klockan är satt på 6.30. Jösses. På en lördag. Då har väl inte ens Ring så spelar vi börjat? Nåja, det får vi väl lyssna på i bilen då.

Igår kväll på konsultbolagets julmingel pratade jag med konsultchefen som är ansvarig för mitt nuvarande uppdrag angående helgens beordrade övertid. Hon skulle ha avstämning med uppdragschefen idag på morgonen & lovade mig att hon skulle höra av sig efter det så jag skulle få besked. Imorse skickade jag även ett sms till henne & bad henne fråga uppdragschefen om jag, ifall jag var tvungen att jobba, skulle kunna jobba en del av de beordrade 8 timmarna nu ikväll & resten på söndag kväll. Ifall att.

När jag klockan 12 var tillbaka från min lunch hade jag fortfarande inte hört något så jag skickade ett sms till konsultchefen för att få besked. Svaret påverkar ju inte bara mig utan även Andreas, brorsan & svägerskan som bokat bord för middag & köpt hockeybiljetter & farmor som skulle få besök på sjukhuset. Jag fick till svar: "Hör med uppdragschefen. Hon skulle ta hänsyn till dina önskemål. Hon gör ett schema." Jaha. Är det för mycket begärt att tycka att konsultchefen kunde talat om detta för mig? Att hon kunde hört av sig efter avstämningsmötet & talat om för mig att jag skulle prata med uppdragschefen? Ja, det är för mycket begärt när det gäller hur saker & ting sköts på konsultbolaget. Att jag aldrig lär mig det också. Jag traskar bort till uppdragschefen, talar om att konsultchefen sagt att jag ska få besked av henne & frågar hur det blir för mig i helgen, att jag behöver veta eftersom jag ska åka bort. "Jamen, sa inte konsultchefen det? Ska man åka bort är det ju inte roligt att behöva jobba. Jag är säker på att du ställer upp en annan gång. Det är klart att du inte behöver jobba."

KOMMUNIKATION. Ska det vara så förbannat svårt? Att tänka ett steg längre, att försöka sätta sig in i någon annans situation. Varför i hela friden kan inte fler göra det?

Nu är klockan på tok för mycket för mig med tanke på att jag ska upp i ottan imorgon. Jag släpper detta & går vidare & njuter av min helg på hemmaplan. Kom igen cluben!

Via ett mail som kom idag, torsdag, kl 16 informerades jag & mina kollegor om att vi är beordrade att jobba 8 timmar övertid i helgen. Man får själv välja hur man vill fördela dessa 8 timmar på lördag & söndag. Så vänligt.

Schysst framförhållning dessutom. Men det är väl ändå ingen som har nåt speciellt för sig på helgerna. Speciellt inte så här bara ett par helger före jul. Det blir tufft att hinna med för min del när vi nu ska hem till Linköping. Men arbetsgivaren har rätt att beordra oss detta & jag kan bara hoppas på lite tur. Och tur känns det som det varit dåligt med på sistone.

I annat fall sitter jag väl där fram på söndagskvällen & försöker registrera ordrar så gott det går. Men i så fall ger jag fan i att frivilligt jobba över en timme imorgon kväll. Och ångrar bittert att jag ställde upp & jobbade över igår & idag. Att jag ALDRIG lär mig, det lönar sig inte att vara snäll.

På väg till jobbet imorse skrattade jag åt mig själv & ägnade lite tid åt att reflektera över hur gamla vanor hänger sig kvar. Jag kommer nämligen på mig själv med att undvika att kliva på A-brunnarna som kommer i min väg. I vanliga fall gör jag det bara, inte kliver på dom alltså utan undviker att kliva på dom, utan att tänka på det men idag inser jag vad jag gör & blir full i skratt. Att jag vid 32 års ålder undviker att gå på en brunn för att någon för många, många år sedan hittade på att det betyder otur att gå på den om det står ett A på den är ju hur fånigt som helst! Ändå kan jag bara inte förmå mig att medvetet kliva mitt på en av brunnarna! Då inser jag hur stor vanans makt är & hur svårt det är att bryta en invand gammal vana. Och jag blir påmind om det stora jobb jag gjort & fortfarande gör för att bryta mina gamla vanor som duktig flicka.

Första dagen på andra veckan på det nya uppdraget är avklarad & jag är trööött. Det tar enormt på krafterna att lära sig allt det nya men också allt det andra nya runt omkring tar energi; ny miljö, nya människor, nya rutiner. Men det är KUL & det ger också en sorts energi.

Jag trivs verkligen med att vara igång & jobba igen & vi är ett gott gäng från "konsult utan uppdrag-gruppen" som jobbar tillsammans, fikar, äter lunch & skrattar. Och på fredag går vi på after work tillsammans!

Jag är glad över att jag har med mig så mycket erfarenhet av datasystem för det gör inlärningen på nya uppdraget lite lättare i alla fall. Här är det dock inte bara ett system vi jobbar i utan en sisådär 6-7 stycken...! SAP - släng dig i väggen!

Nu blir det en liten stund framför tv:n innan det är dags att lägga huvudet på kudden för att orka upp imorgon bitti. Att det där med att komma upp på mornarna ska vara så svårt...

Det har varit en otroligt slapp & skön söndag hemma i soffan med halsduksstickning & mys med Flisan. Så här framåt kvällen har litet surrande pirr känts i magen. Små, små fjärilar fladdrar omkring & jag ser med spänning fram emot att börja mitt nya uppdrag imorgon. Äntligen ska jag få jobba igen! På riktigt! Efter 4 månader utan uppdrag är det rena himmelriket att återigen ha ett jobb att gå till, att få fylla en funktion & vara behövd. Och inte minst få lära mig nya saker & använda hjärnan. Äntligen.

Höga berg & djupa dalar, så har min vardag sett ut ett tag nu. I måndags åkte jag djupt ner i en dal när chefen för det kontor jag tillhör på ett oerhört bryskt sätt försökte pressa mig på att ge henne ett datum för när jag ska flytta hem till Linköping. Det fanns ingen som helst förståelse för att det är omöjligt för fmig att säga något annat än att jag ska flytta så fort jag har ett nytt uppdrag/jobb i Linköping. Hon upplyste mig om att jag faktiskt har ett jobb hos bemanningsföretaget här i Göteborg & att jag har vissa skyldigheter gentemot företaget. Hon upplyste mig även om att bemanningsföretaget inte är någon försäkringskassa som bara betalar ut pengar till folk som inte jobbar. Detta säger hon till mig som i flera veckor jobbat med administration inne på bemanningsföretaget samt i förra veckan jobbat på Svenska Mässan. Som varje dag sitter vid datorn & läser platsannonser & skickar in jobbansökningar. Snacka om oförtjänt kritik. Sen är det ju inte så att det inte är någon på bemanningsföretaget som letar uppdrag åt mig, i detta fall sitter han bara inte i Göteborg utan i Linköping. Nu förklarade hon för mig att kunde jag inte ge dom ett datum för flytt så skulle dom börja leta uppdrag åt mig här i Göteborg (något som jag aldrig bett dom låta bli att göra, det har jag ingen rätt till). Så igår ringde en konsultchef & berättade att dom hade ett uppdrag i Stenungsund som jag skulle bli presenterad för. Stenungsund. 4.4 mil enkel resa. Då trillade jag ner i en dal igen. Kluven som sjutton över allt detta. Klart som korvspad att jag vill jobba men sitta & pendla nästan 9 mil varje dag... Och dessutom vill jag ju ha ett uppdrag i Linköping. Men men, jag kan ju inte säga nej för då får jag ingen lön alls. Och så idag fick bemanningsföretaget ett uppdrag för 20 personer i 3 månader på ett företag. Ta emot, registrera & bekräfta ordrar, arbetstid 8-16.30, placering i Gårda. Då är jag på väg upp ur dalen men halkar ner igen när det visar sig att jag först & främst är aktuell för uppdraget i Stenungsund. Får veta att man ska prata med företaget & försöka få ett svar från dom för att se om dom tycker jag är aktuell. Jag ber bemanningsföretaget ringa mig när dom fått besked & åker hem & tjurar. Jag hinner inte vara hemma mer än någon halvtimme så ringer telefonen & jag får veta att jag mina kvalifikationer inte riktigt räckte till för tjänsten i Stenungsund (vilket i detta fallet inte gör mig det minsta!) utan jag börjar på orderregistrerings-uppdraget på måndag morgon tillsammans med ett 15-tal kollegor från garantikonsult-gruppen! HURRAAAA!!!

Flytten till Linköping kommer när den kommer. När tiden är mogen. När jag är redo, när vi är redo. Av någon anledning är det inte just precis nu även om jag inte förstår varför. Jag fortsätter träna på att ha tålamod. Ibland går det bättre, ibland går det åt skogen. Men efter en dal kommer en stund på toppen!

Så idag konstaterar jag, som så många gånger förr, att allt har en mening. Hade det inte varit så att jag skulle bli presenterad för företaget i Stenungsund & blivit så besviken över detta hade jag nog inte blivit så glad som jag nu blev för det här uppdraget! Nu ser jag verkligen, verkligen, verkligen fram emot att få börja jobba på riktigt igen, göra något meningsfullt & få full lön. Och detta i stan, på vettigt avstånd & med snabb resa dit med vagnen.

Nu ska detta firas på allra bästa sätt: först ska jag träffa Andreas & hans jobbarkompis för en öl/ett glas vin, sen fortsätter Andreas & jag till Spice där vi ska äta middag med Madde, Eric, Anna & Christer. Och som grädde på moset avslutas detta firande med Lasses turnépremiär i Lisebergshallen för oss alla utom Andreas som inte gillar Lasse (?!)! Jösses, vilken dag...

Ibland är det mer påtagligt, ibland mindre. Det vakuum jag befinner mig i. Inget uppdrag här i Göteborg, inget nytt uppdrag på gång i Linköping. Väldigt få jobb att söka i Linköping & stiltje vad det gäller de få jobb jag väl kunnat söka där. Jag går in på Hemnet & kollar utbudet på bostadsrättsfronten i Linköping. Till vilken nytta vet jag inte. Ibland hittar jag en lägenhet som vi gillar & skulle kunna tänka oss att titta närmare på men det är ju inte någon större mening med det när jag inte vet när vi kan flytta hem. Jag tränar ständigt på att leva här & nu men för ett fd kontrollfreak är det otroligt svårt att inte veta någonting alls om framtiden. Det är lätt att tappa modet & tillåta sig sjunka ner i en djup dal men jag försöker att inte hamna där allt för ofta. Terapeuten säger att jag hanterar situationen väldigt bra & jag måste hålla med honom. Jag är faktiskt förvånad själv. Men hur länge ska det behöva vara så här ovisst? Det känns som om jag har livet på paus & väntar på att det ska komma igång igen samtidigt som det på något konstigt sätt är igång.

Korsika är fantastiskt vackert, varmt & härligt! Vi njuter av varje sekund här & har kommit in i ett härligt semesterlunk. Det är verkligen lugnt & stillsamt här & det märks att det är i slutet av säsongen. Vilket passar oss väldigt bra.

Vi har njutit av sol & bad på stranden & god mat & dryck. Idag var det lite blåsigt & rätt molnigt när vi vaknade så vi begav oss till stormarknaden & inhandlade en ryggsäck, eftersom vi glömde ta med en hemifrån, & baguetter, aioli, äpplen & vatten. Sen begav vi oss ut på en ca 4 timmar lång vandring ut på en halvö. Där ute var det klarblå himmel & sol & otroligt vackert.

När vi kom tillbaka hit till Calvi, som byn vi bor i heter, gick vi ner till hamnen & beställde in kaffe & en jättestor glass med både grädde & chokladsås. Det var vi verkligen förtjänta av!

Nu slappar vi på hotellrummet & lyssnar på Spotify. Snart är det dags för en dusch & sedan väntar kvällens 3-rätters middag & quiz i baren här på hotellet. Det blir en tidig kväll ikväll eftersom vi har hyrt en bil imorgon från klockan 8.30. Det ska bli kul att se lite mer av Korsika!

Just idag känner jag en stor tacksamhet för att jag har så många underbara människor runt omkring mig. Detta är ju på inget sätt en ny insikt men den kom till mig återigen idag när dagens jobb på Bemanningsföretaget var slut. När jag då skildes ifrån de två kollegor jag jobbat tillsammans med nu i ett par veckor fick jag en stor kram av dom båda & dom önskade mig en trevlig semester som jag verkligen förtjänade.

Dessa kollegor kände jag inte alls för några veckor sedan men i & med att vi jobbat tillsammans ett par veckor har vi kommit varandra väldigt nära. Vi ger varandra energi, delar glada händelser men också tråkiga & jobbiga händelser. Vi gläds med varandra när någon får ett nytt uppdrag eller blir kallad till intervju. Det finns ingen avundsjuka. Det är härligt att det kan uppstå vänskap på så kort tid! Och jag känner mig oerhört lyckligt lottad över att få utöka min vänkrets ytterligare.

En mycket lyckad bröllopsfest för Oscar & Emma är genomförd.

After sun lotion är införskaffad. (Solkrämen från i somras är knappt använd så det behövde vi inte köpa...)

Passen har jag letat upp & lagt fram.

Jag har tvättat & städat.

Katten är lämnad hos sin extramatte & extrahusse & blir bortskämd som den lilla prinsessa hon är.

Nu återstår en dag på Bemanningsföretagets kontor & den inleds med frukost imorgon bitti & förhoppningsvis hemgång efter lunch. SEN TAR JAG SEMESTER. Då ska jag hämta upp resväskan ur källarförrådet, packa ner sommarkläder, böcker & bikini, sätta fötterna i ett fotbad & dricka bubbel (tror jag eftersom jag sett att det i kylen ligger en flaska på kylning) & tydligen bli bjuden på något gott som Kocken ska laga till.

På lördag kl 15 lyfter planet mot Korsika & som jag längtar dit...